Brev från Elin Nilsson till Kommunalstämman i Håtuna socken Håtuna.
(datum tyvärr okänt) Troligtvis någon gång på 1930-talet
Undertecknad ber härmed vördsamt till ärade ledamöter framlägga en del önskemål med avseende på bostad och fri vedbrand.
Har en längre tid bott i en ej alls avundsvärd bostad. Eftersom socknen nu tillhandahåller mig fri bostad, bör det väl även ligga i socknens intresse göra den så trevlig som möjligt. Låt oss till en början fästa uppmärksamhet vid köket och dess utseende. Målningen är allt annat än tillfredsställande, sprickor stora centimeterbreda, har under årens lopp uppstått.
Vill man sålunda hålla snyggt kring väggar och tak ställer sig en sådan önskan omöjligt.
Målning och tapeter i rummet likaså skadade. Nu hoppas jag ingen kan invända att jag handskats vårdslöst med socknens egendom, utan i stället har jag under min tid här sökt göra allt för att bevara rum och trappuppgång i ett oklanderligt skick. Men tidens tand sätter små märken på allt, så även här och mitt hopp är nu att ärade ledamöter, möter min anhållan med förståelse. En grundlig reparation av min bostad är sålunda vad jag önskar.
Socknen håller ju med fri vedbrand. Då tyckes det mig i all synnerhet som Håbo-Tibble betalar till denna såväl som till bostaden, att jag skulle kunna göra anspråk på användbart bränsle. Aspveden är oduglig, absolut oduglig. Den osar som bekant, vilket i en bostad inte kan ge någon trevnad. En annan önskan är, att jag såsom varande kvinna i likhet med socknens lärarinna skulle kunna få fri sågning och huggning av veden.
I hopp om, att ärade ledamöter ser med förståelse på mina krav har jag, äran teckna med utmärkt högaktning,
Elin Nilsson/ Distriktsbarnmorska
Kommentar: Elin Nilsson bodde enligt husförslängden 1915-1924 i en del av vaktmästarbostaden i Håtuna skola. / I.Löfstedt